det var en man. Han hade tre söner. Han kallade pÄ dem och sade: "Jag har blivit gammal, mitt slut Àr nÀra. Jag har ingen rikedom, men jag vill ge nÄgot till er tre innan jag dör. Vad jag Àn ger er Àr inte dyrbart utan det Àr pÄ er. kommer att bero pÄ vilken nytta du tar av de saker jag har gett dig. Du mÄste hitta en plats dÀr dina saker inte Àr tillgÀngliga för mÀnniskor, annars blir det ditt öde." Sedan gav han en hane till den Àldste sonen, en skÀra till den andre och en katt till den tredje.
Fadern dog nĂ„gra dagar senare. Den Ă€ldsta pojken gav sig ut med sin kyckling. Men vart han Ă€n skulle, kunde han se tuppen pĂ„ avstĂ„nd. Ljudet av galande av mĂ„nga tuppar hördes i byarna. Hans kuk var inget nytt, sĂ„ han hade inget sĂ€tt att tjĂ€na pengar. Ăntligen nĂ„dde han ett stĂ€lle dĂ€r folket aldrig ens hade hört talas om kycklingen och inte heller visste tiden. De visste bara morgon och kvĂ€ll. Om du inte kunde sova pĂ„ natten, skulle du inte veta vilken tid det skulle vara. Den Ă€ldre pojken visade dem sin kuk och sa: "Titta, vilket fint djur det Ă€r! Han ser ut som en soldat. Den har ett rött vapen pĂ„ huvudet och gĂ„r pĂ„ fötterna. KrĂ„kar tre gĂ„nger pĂ„ natten. Han talar för tredje gĂ„ngen nĂ€r solen ska gĂ„ upp. Inte nog med detta, ibland galar han Ă€ven pĂ„ dagarna, vilket visar att vĂ€dret hĂ„ller pĂ„ att Ă€ndra sig." Byns folk var oerhört glada. De lĂ„g vakna hela natten, tuppen galade vid tvĂ„tiden, sedan kl. klockan fyra och tredje gĂ„ngen klockan sex pĂ„ morgonen. NĂ€r han galade vid klockan blev de mycket glada. Sedan frĂ„gade de pojken om hanen var till salu och i sĂ„ fall för hur mycket. Pojken sa: ”SĂ„ mycket guld som kan lastas pĂ„ en Ă„sna.” De sa unisont: ”SĂ„dana djur Det hĂ€r Ă€r ett rimligt pris för honom.” och gick med pĂ„ att uppfylla hans krav.
NÀr han ÄtervÀnde hem med sin rikedom blev bÄda hans bröder förvÄnade. DÄ sa den andre: "Nu gÄr jag." LÄt oss se om min lie kan ge mig sÄ mycket pengar eller inte." Han kÀnde sig inte sÀrskilt hoppfull för vart han Àn gick hittade han bönder som hade bra lie pÄ sina axlar. Men till sist tog hans lycka honom till en plats dÀr mÀnniskor hade inte ens hört talas om skÀran.DÀr, nÀr skörden var klar, brukade folk gÄ till Äkrarna och dra ut den. Men det krÀvdes mycket hÄrt arbete och mycket jordbruk förstördes. Den mannen brukade arbeta med sin skÀra. Det verkade som om han hade skördat hela deras skörd sÄ snabbt att folkets mun lÀmnades öppen i förvÄning. De var beredda att betala vilket pris som helst för en sÄ god sak. I utbyte mot skÀran bad han bara om tillrÀckligt med guld för att lastas pÄ en hÀst..
Nu ville den tredje brodern se vilken nytta hans katt skulle vara för honom. Tidigare hÀnde samma sak med honom som hade hÀnt med hans Àldre bröder. Han fick inga framgÄngar i storstaden. Det fanns mÄnga katter överallt. Inte nog med detta, det fanns sÄ mÄnga av dem att sÄ fort deras barn föddes brukade folk döda dem genom att drÀnka dem i vatten. Till sist nÄdde han en plats dÀr folk aldrig sett en katt. Det var sÄ mÄnga rÄttor dÀr att oavsett om Àgaren var hemma eller inte sÄgs de dansa pÄ borden och stolarna. Vart du Àn tittade klagade folk pÄ samma sak. Inte ens kungen kunde kasta ut dem frÄn sitt palats. RÄttor kvittrade i varje hörn. Alla gnagde pÄ grejer. Detta var ett bra stÀlle för en katt. Han började följa dem. PÄ ett ögonblick rensade han tvÄ rum pÄ dem. Nu bad folk kungen att köpa den katten till varje pris för allmÀnhetens vÀlfÀrd. Kungen betalade glatt utropspriset. Han gav bort guld, diamanter och juveler pÄ en mula. PÄ sÄ sÀtt ÄtervÀnde den tredje brodern hem med mer rikedom Àn de tvÄ första.
à andra sidan hade katten en fest i det kungliga slottet. Han hade Àtit sÄ mÄnga rÄttor att antalet nu hade minskat. Efter hand blev hon vÀldigt trött pÄ sitt arbete. Han började ocksÄ kÀnna sig vÀldigt törstig. Hon stod rakt, höjde huvudet högt och sa "Mjau, mjau." NÀr kungen hörde detta mÀrkliga ljud samlade kungen alla sina undersÄtar. MÄnga mÀnniskor blev sÄ rÀdda nÀr de hörde det ljudet att de sprang ivÀg skrikande frÄn palatset.
Kungen kallade nu till ett stort möte för att bestÀmma vad som hÀrnÀst skulle göras. Efter mycket debatt beslutades det att skicka en budbÀrare till katten för att varna honom att lÀmna palatset omedelbart, annars skulle han tvingas ut. RÄdgivarna började sÀga: "Med detta kommer vi att tolerera rÄttorna, för vi Àr ocksÄ vana vid dem. Vi kommer inte att riskera vÄra liv för att bli av med rÄttor."
BudbĂ€raren gick och frĂ„gade katten: "Ăr du redo att lĂ€mna palatset?" Men besvĂ€rad av den vĂ€xande törsten svarade inte katten utan fortsatte bara att sĂ€ga "mjau, mjau." BudbĂ€raren kĂ€nde att hon sa "Nej, nej.” Han gick och berĂ€ttade samma svar till kungen. Kungen installerade kanoner och eld började regna pĂ„ palatset frĂ„n alla hĂ„ll. NĂ€r elden nĂ„dde kattens rum hoppade hon ut genom fönstret och sprang ivĂ€g. Men belĂ€grarna sĂ„g henne inte springa ivĂ€g. , SĂ„ de fortsatte att attackera om och om igen och till slut brĂ€ndes palatset till stoft.
No comments:
Post a Comment